elisejosefine.blogg.se

Jag har två yngre bröder, två fantastiska killar som är ett antal år yngre än mig, 14 och 15. Sedan ett antal år tillbaka har de som många andra killar (och tjejer för den delen också) spenderat mycket fritid framför tv-spel. De har ingen egen "spel-tv" som jag vet att en del har, utan spelar från familjens tv i vardagsrummet. När jag (då jag är hemma), min mamma eller pappa får lust att kolla på tv på kvällen har det mer än en gång blivit diskussioner för att de inte har lust att avsluta sitt spelande, eller behöver ett par minuter till att avsluta. Jag har aldrig spelat tvspel och har irriterat flera gånger sagt att jag "tycker det är så tråkigt att man slänger bort så mycket av sin tid på spel och inte på det "verkliga" livet utanför spelbubblan". 
För det är så jag har tänkt på det hela. Att jag inte "spelar bort min tid" eftersom jag inte spelar något tvspel, eller för den delen dataspel. Och att när jag var i deras ålder, var minsann inte tvspel så inne som det är nu så jag har gudskelov inte "slösat bort" massa timmar av mitt liv på att jaga en puck på en tvskärm. 

En annan sida av myntet är dock, att mina syskon nästan aldrig är inne på facebook. De uppdaterar inte nyhetsflödet av vana så fort de får en stund över, kollar inte efter nya bilduppdateringar på instagram stup i kvarten eller för den delen- de läser inte heller nio olika bloggar. Vem gör det? Jag. 

Jag var sen med att ha en smartphone. Jag hade en gammal sonyericson långt in på gymnasiet som både kunde ringa och smsa och för den delen också gå in på internet, om än det var krångligt och tog femton minuter bara att knappa in rätt bokstäver för att få fram rätt internetadress. Facebook kollade jag en gång om dagen, på kvällen framför datorn. Då kunde jag sitta i en timma, ibland två, och bläddra igenom nyhetsflödet samt läsa bloggar och tidningar. Min första smartphone ägde skolan, Wången. Den var i ärlighetens namn ganska osmidig så inte heller med den gick jag in på facebook, instagram, aftonbladet och så vidare med stup i kvarten. Jag var ganska irriterad på många av mina vänner, framförallt de jag inte träffade särskilt ofta. För när vi väl träffades, hann vi bara prata ett par minuter, sedan satt de och bläddrade på sin telefon. Även om de pratade med mig samtidigt, halvt ofokuserat, så minns jag att jag tänkte att "nej, sådär ska jag aldrig göra". 

När jag tog studenten fick jag en iphone i studentpresent av min pappa. Den telefonen kändes som guld i handen och jag var (och är ännu) otroligt rädd om den. Det är den bästa telefonen jag har haft, jag har stor nytta av många av funktionerna. Men. Jag har också insett, att jag blivit börjat göra precis så som jag lovat mig själv att inte göra: att plocka upp den, bläddra i den på måfå då och då och att den supersociala telefonen har fått mig att blivit helt osocial. 

Vad är det som gör att man plockar upp den och börjat bläddra? 
  Till rätt stor del är det för mig rastlöshet. Varje sekund av väntan kan jag nu lägga på att bläddra på telefonen. Dessutom är det för mig också ganska avslappnande. Om jag är nervös eller stressad. Och för den delen, det blir en "fritidsaktivitet". 
  Haha, tänk när folk frågar en vad man har för fritidsintressen och man svarar "bläddra runt på min smartphone".

Vad använde man den här tiden till förut, före smartphonens tid? 
Jag antar att man väntade. När ens kompis gick på toaletten, till exempel. När tåget var försenat. Man läste en bok, lyssnade på musik. Man gjorde kanske precis inget också. 

  Men en sak har jag i alla fall hållit fast vid sedan den tiden då jag var uråldrig och tänkte att jag aldrig skulle bli telefonberoende och slösa bort tid på det sättet, och det är att jag vägrar att vara konstant tillgänglig. Jag vet att det driver folk till vansinne, att jag sällan svarar i telefon direkt, det tar tid innan jag svarar på meddelanden eller ringer upp. Men jag lämnar telefonen inne när det är dåligt väder, om jag jobbar, och alltid om jag är med hästarna. 

Men jag inser hur mycket tid telefonen tar för mig och jag ser hur orättvis jag är mot mina syskon. Hur kan jag påstå att deras spel innebär att se slösar bort massor av tid från deras liv, när jag slösar bort en massa tid på min telefon? Jag insåg för ett par veckor sedan, hur länge sedan det var jag läste en bok. Jag har inte tid att läsa böcker. Nä, just det... 
 Jag kommer prova att kolla facebook, instagram, tidningarna och de bloggar/hemsidor jag läser en eller två gånger om dagen en period, och se vad det gör för skillnad. För det är också bra på flera sätt detta med sociala medier och jag vill inte släppa det helt. Jag följer bloggar som moviverar mig och som jag lär mig saker på, jag följer vänner och familj, bekanta, eller går in på olika hemsidor och det ger mig också mycket. Med det negativa menar jag "bläddrandet", trots att jag nyligen kollat. 
  Och jag hoppas, när någon ställer mig frågan om ett par veckor; vad har jag för fritidsintressen- att jag inte får lov att inse att bläddrandet på min smartphone är en av dem.