Tack till ridproven
Under de tre åren på Wången hade vi några gånger ridprov. Antalet mardrömmar jag drömt om de där proven är nog oräkneliga och även det antal nätter har jag legat vaken på grund av dem... Jag vet inte hur många gånger lärarna sa "det är för er skull för att ni ska få träna dessa situationer".
Har förstått hur de menat men samtidigt inte. Här går jag runt och känner mig som ett vrak flera veckor, kan inte sova, inte äta, knappt tänka på något annat och så är det dessutom för min skull?
Jag har teoretiskt förstått meningen med de där hemska proven, men först nu har jag förstått hur de i praktiken faktiskt har hjälpt mig. De senaste månaderna har jag vid ett antal tillfällen varit tacksam över att jag faktiskt fått den möjligheten att träna hela bedömningssituationen.
Idag var ett sådant tillfälle, när några ägare vill se och prova sin häst. Absolut, jag var spänd innan de kom, men var bara helt kontrollerbart smånervös. I tölten tappade jag henne till trav två gånger- men himlen ramlade inte ner! Började bara om och så var det inget mer med det. På det stora gick det bara bra.
Ridproven har gett resultat, kan nu se och förstå de redskap jag fått och känner att jag kan använda mig av dem.
